Sista stegen...

Du gick där före mig med blicken mot ännu något nytt.

Du märket först inte att jag stannade och vek av.

En ny väg jag fann.

Den var så lätt att vandra på.

Jag nästan svävade fram och jag log på nytt.

Så enkelt och så vackert.

Jag kunde andas igen.

Som vanligt vände du om.

Men då fanns jag inte kvar.

Jag var någon helt annanstans...

Camilla